Eftersom målet, att bli av med diskbråcket, är genomfört. Mer eller mindre iaf. Fick ju ett återfall veckan innan J föddes. Inte bra att bära upp bokhyllor för tre trappor själv :)
Men men trots det har jag ju kommit ganska långt i min träning. Jag kan lyfta minst 80 kilo i marklyft och jag kan göra frontböjar med minst 70 kilo. Då var det dags för nästa mål. Ett mål som jag jobbat mot i ca en månad. Stockholm Marathon 2011. Mmm jag vet inte om jag tagit mig vatten över huvudet men morgonens sjukilometers pass kändes riktigt bra. Då får man tänka på att det var väldigt dimmigt och underlaget var halt eftersom det inte är mer än -5 ute.
7,3 km á 6 min/km
Den första milen, någonsin, avklarades i förrgår. Inte så jobbigt som jag hade trott att det skulle vara. Jag har fasat länge för den nämligen.
Nu får vi se om det går att få in någon annan träning än löpning på schemat. Vore skönt att kunna lyfta lite tungt oxå så man inte tappar rörligheten och styrkan...
Mer om det senare!
